Lärosal Rolf Bergin
Våningsplan 4 i Berzeliuslaboratoriet med plats för 32 deltagare
Utrustning
HDMI / VGA + minitele för ljud
Projektor
Dokumentkamera
Högtalaranläggning
Podiemikrofon och trådlöst headset för talförstärkning
Wi-Fi
Av-Support Solna
Support på teknisk utrustning i KI's gemensamma bokningsbara lokalerOm Rolf Bergin
Nedtecknat av Uno Fors 2006, justerat och kondenserat 2021-06-14
Rolf Bergin föddes 1938, studerade medicin vid Karolinska Institutet (KI) och blev legitimerad läkare 1967. Han disputerade 1971 och blev samma år docent i medicinsk fysik och informationsbehandling vid KI.
Rolf var mycket tidigt inne på värdet av datorstöd inom både medicinsk forskning och utbildning. Han var i många år ledande i Sverige kring användningen av datorer för att simulera mötet mellan patienter och läkare. Rolf var också bland de första att ta till sig det pedagogiska nytänkande som under 70-talet spred sig över Europa från främst USA och Kanada och som ifrågasatte de traditionella undervisningsformerna inom medicinsk utbildning.
Intresset för datorstödd utbildning och medicinsk pedagogik ledde till att Rolf utvecklade ett flertal internationella projekt tillsammans med bl.a. Ohio State University och Stanford University i USA resp. MacMaster University i Kanada för att studera möjligheterna med simulerade patientfall som hjälpmedel för studenters lärande. Ett av Rolfs största projekt, Interaktiv Simulering av Patientfall (ISP), pågick i över 15 år och erhöll stort intresse från både svenska och internationella universitet. När detta projekt startade omkring år 1990 var det på många sätt unikt med sin ämnesöverbryggande karaktär där medicinare, regissörer, filmare, designers, pedagoger samt skådespelare fick tillfälle att samarbeta i ett nytt sammanhang - medicinsk datorstödd pedagogik.
Rolf var också i nära 20 år prefekt för institutionerna Medicinsk informationsbehandling (IMI), medicinsk informatik och pedagogik (MIP) samt inst. för Humaniora, informatik och samhällsvetenskap (HIS).
Det som utmärkte Rolf var - förutom hans goda forsknings och undervisningsinsatser - hans varma engagemang i sina medmänniskor vilket särskilt tydligt kom till uttryck i hans omtanke om i sina medarbetare på de institutioner han ledde under många år. Hans engagemang gick långt över vad som krävs av en chef på ett universitet – han framstod ofta mer som en personlig vän än som en akademisk forskare – och fick på så sätt många vänner genom åren.