Om diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling

På Karolinska Institutet vill vi att alla medarbetare och studenter ska känna sig trygga, respekterade och inkluderade. Den här sidan ger kunskap och stöd kring frågor som rör diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Här hittar du förklaringar av begrepp, information om ansvar och lagar samt hur vi tillsammans kan förebygga och hantera situationer som kan uppstå – med målet att skapa en arbetsplats där alla trivs och utvecklas.

Vårt gemensamma ansvar

KI har tagit fram riktlinjer och vägledning för att förebygga och hantera situationer där någon utsätts för diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling. Syftet är att:

Skapa en arbetsmiljö där alla känner sig inkluderade och respekterade.
Ge tydlig information om ansvar och lagstiftning.
Visa hur utredning och stöd fungerar om något inträffar.

KI:s mål

När vi hanterar kränkningar ska det leda till att beteendet upphör och att arbetsplatsen är trygg och inkluderande för alla. Det är inte okej att behandla någon illa – vi ska bemöta varandra med respekt och omtanke, helt i linje med KI:s riktlinjer för arbetsmiljö och hälsa, Uppförandekod och Policy för ledarskap och medarbetarskap.

Detta är kränkningar och trakasserier

Till vardags kan kränkningar och trakasserier betyda olika saker för olika människor. Enligt lagstiftningen finns det tre former som arbetsgivaren måste utreda, sätta stopp för och förebygga:

Kränkande särbehandling (Arbetsmiljölagen)

Detta är ett samlingsbegrepp för ovälkommet beteende som riktas mot en eller flera personer på ett sätt som kan leda till ohälsa eller utanförskap. Det kan handla om utfrysning, nedvärderande kommentarer eller att systematiskt undanhålla information. Det du kan uppleva som ett helt okej beteende kan vara kränkande för en annan person och tvärtom.

Trakasserier och Sexuella trakasserier (Diskrimineringslagen)

Trakasserier och sexuella trakasserier är två former av diskriminering enligt diskrimineringslagen (2008:567).

Trakasserier är ett uppträdande som kränker någons värdighet och har samband med någon av diskrimineringsgrunderna: kön, könsidentitet eller könsuttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det kan exempelvis handla om rasistiska skämt eller nedsättande uttalanden om etnisk tillhörighet.

Sexuella trakasserier är ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet, t.ex. ovälkomna kommentarer, beröringar eller inviter.

Viktigt att säga ifrån att något är ovälkommet

Om du blir utsatt för något som du upplever som trakasserier eller sexuella trakasserier, måste du tydligt säga ifrån att det inte är välkommet. Diskrimineringslagen kräver det. För vissa situationer kan kränkningen vara så tydlig att inga påpekanden krävs från den som känner sig trakasserad.

Om du inte kan säga ifrån själv när det händer, prata med din chef och få hjälp att tydliggöra att det är ovälkommet. Du kan också ta hjälp av någon annan som du har förtroende för på arbetsplatsen.

Vem avgör om något är kränkande eller inte?

Kränkande särbehandling, trakasserier och sexuella trakasserier är beteenden som är oönskade och ovälkomna av den som blir utsatt. Det är du som blir utsatt som avgör vad som är oönskat, ovälkommet eller kränkande. Det betyder inte alltid att det är kränkande särbehandling, trakasserier eller sexuella trakasserier. Ibland kan det som har hänt inte passa in i de begreppen, vilket är en anledning till att händelser ska utredas.

Detta är diskriminering

Diskrimineringslagen definierar sju former av diskriminering. De två som nämns ovan, trakasserier och sexuella trakasserier, är händelser som sker mellan människor. När en chef inom KI får reda på något som kan vara trakasserier eller sexuella trakasserier, ska hen skyndsamt utreda det, se Riktlinjer avseende diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling.

De andra formerna av diskriminering handlar på olika sätt om att en person missgynnas genom att behandlas sämre i förhållande till en annan person i jämförbar situation, på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Det kan handla om att man inte får en anställning som man sökt för att man är ”för gammal”, att man inte kommer in i de lokaler som man ska arbeta i med sin rullstol eller liknande. KI ska jobba förebyggande mot både kränkningar och missgynnanden genom det systematiska förebyggande arbetet mot diskriminering.

Upplever du att du har blivit missgynnad av arbetsgivaren i din anställning vid KI, är det bra om du påtalar det för din chef eller chefens chef. Universitetet kan inte utreda de här formerna av diskriminering, men behöver informationen för att kunna arbeta förebyggande.

Du kan överklaga många av universitetets beslut på olika sätt, till exempel kan ett anställningsbeslut överklagas till Överklagandenämnden för högskolan. Du kan också anmäla diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Prata med ditt fackförbund för stöd.

Berätta för din chef

Om du upplever att du blivit utsatt för kränkningar eller trakasserier bör du berätta om det för din chef för att hen ska kunna göra något åt det. Om det är din chef som du tycker har kränkt dig, ska du berätta för din chefs chef.

Inga formkrav för hur du berättar

Du kan berätta i ett samtal med chefen, skriva ner din berättelse i ett mejl till chefen eller rapportera det i IA-systemet. Det finns inga formkrav för hur du berättar för chefen. Det viktiga är att chefen får veta vad som har hänt och hur du upplevt det för att chefen ska kunna göra något åt det. Om du inte vet vem som är din chef, prata med prefekten, avdelningschefen eller motsvarande.

Du får gärna ta med dig en stödperson, till exempel fackligt stöd eller ett skyddsombud, när du berättar om det du varit med om.

Förbud mot repressalier – ditt skydd

Har du berättat för din chef om trakasserier eller sexuella trakasserier eller påtalat att din arbetsgivare på något annat sätt bryter mot diskrimineringslagen, får arbetsgivaren eller den som representerar arbetsgivaren inte utsätta dig för repressalier, detta är helt förbjudet och regleras i Diskrimineringslagen samt i Visselblåsarlagen.

Vad betyder det?

Repressalier är negativa konsekvenser som en person kan drabbas av för att ha:

Anmält diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling.
Deltagit i en utredning.
Stöttat någon som har anmält.

Exempel på repressalier kan vara att bli ignorerad, få sämre arbetsuppgifter, bli utfryst eller på annat sätt behandlas negativt.

Har du blivit utpekad som någon som kanske har kränkt en annan, får du inte behandla den personen illa. Gör du det kan det vara misskötsamhet.

Du ska känna dig trygg att berätta om det som hänt – utan risk för negativa följder.

Vad du kan göra som anställd och kollega

Du som är anställd och kollega till någon som känner sig utsatt för en kränkning eller till någon som har blivit utpekad kan också göra något.

Om du ser och/eller hör något som kan upplevas som en kränkning, kan du berätta för chefen om vad som hänt.
Eftersom både den som känner sig utsatt och den som är utpekad sannolikt kommer att vara kvar i arbetsmiljön under och efter en utredning är det bra om du som kollega kan vara neutral i relationen till båda. Kan du vara ett stöd utan att välja sida eller döma någon, är det bra.
Sprid inte rykten, tala inte illa om en kollega inför andra. Det gör situationen värre för alla och skadar arbetsmiljön ännu mer.