Diskriminering och trakasserier

I det följande används i första hand begreppen diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. Det är dessa begrepp som även används i diskrimineringslagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter.

KI har sammanställt riktlinjer, information och vägledning för att förebygga och åtgärder diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling av anställda. Syftet är att förklara olika begrepp, ge exempel, informera om ansvar, lagar och andra direktiv samt att visa en modell för utredning av enskilda ärenden.

Diskriminering

Diskriminering kan kortfattat beskrivas som ett särbehandlande eller missgynnande. Det innebär att någon behandlas sämre än en annan person i en likartad situation. Om missgynnandet är kopplat till personens kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, sexuella läggning, etniska tillhörighet, ålder, religion eller annan trosuppfattning eller funktionshinder kan diskrimineringslagen vara tillämpbar.

Utöver dessa grunder föreligger ingen diskriminering i rättsligt hänseende, även om den negativa behandlingen kan utgöra brott mot annan lagstiftning, exempelvis arbetsmiljölagstiftningens bestämmelser om kränkande särbehandling.

Diskrimineringslagen förbjuder diskriminering och trakasserier som har samband med kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder. KI har dessutom sammanställt egna regler som syftar till att klargöra ansvarsfrågor samt vilka åtgärder som ska vidtas i fall av diskriminering och trakasserier i diskrimineringslagens mening.

Trakasserier

Trakasserier kan kortfattat beskrivas som en verbal eller icke-verbal behandling som är oönskad och kränker någons värdighet samt att den som behandlar är medveten om detta eftersom den som utsätts för behandlingen har meddelat att denna behandling är oönskad. Det är den som är utsatt för trakasserier eller sexuella trakasserier som avgör vad som är oönskat och vad som är kränkande. Det innebär att samma beteende kan uppfattas olika från person till person. Vid allvarliga eller tydliga fall där det är uppenbart att den som trakasserar borde ha förstått att hen gör sig skyldig till ett oönskat beteende behövs inget klargörande för att det ska bedömas som trakasserier eller sexuella trakasserier.

Trakasserier i form av ett uppträdande som kränker någons värdighet och som har samband med någon av diskrimineringsgrunderna kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder, sexuell läggning eller ålder omfattas av diskrimineringslagen.

Sexuella trakasserier

Sexuella trakasserier är enligt diskrimineringslagen ageranden som kränker någons värdighet och är av sexuell natur. Både kvinnor och män kan bli utsatta för sexuella trakasserier och både kvinnor och män kan utsätta andra för sexuella trakasserier. Vanligast är dock att män utsätter kvinnor.
Några exempel på sexuella trakasserier:

• Tafsande eller annan ovälkommen beröring av sexuellt slag
• Ovälkomna sexuella anspelningar, kommentarer eller förslag
• Sexualiserade skämt
• Pornografiska bilder eller texter

Kränkande särbehandling

Med kränkande särbehandling menas handlingar som riktas mot en eller flera arbetstagare på ett kränkande sätt. Handlingarna kan leda till ohälsa och medföra att de som drabbas hamnar utanför den sociala gemenskapen. Det är värre om det upprepas och pågår under en längre tid. 

Mobbning är ett vanligt begrepp inom kränkande särbehandlingsområdet och definieras som återkommande negativa handlingar över en tidsperiod (oftast minst ett halvår) riktade mot enskilda eller en grupp. I definitionen ingår också att det råder en obalans i makt mellan förövare och offer och att handlingarna leder till att offret ställs utanför den sociala gemenskapen. 

På Arbetsmiljöverkets webbplats hittar du ytterligare information om kränkande särbehandling enligt föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4). 

Ärendehantering

Om KI och dess arbetsgivarföreträdare får kännedom om diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling har de en lagstadgad skyldighet att utreda och i förekommande fall vidta åtgärder som ska leda till att beteendet upphör.

Om du upplever att du är utsatt för diskriminering, trakasserier eller kränkande särbehandling bör du i första hand kontakta en chef i din närhet eller HR på din institution. I riktlinjerna finns ytterligare information om olika kontaktvägar.