Progression för forskarutbildningskurser
Inom Karolinska Institutets utbud av forskarutbildningskurser erbjuds vissa kurser på olika progressionsnivåer, vilket innebär att kurserna spänner från grundläggande till avancerad nivå, eller från bredare kunskapsnivå till mer specialiserad nivå.
Vad är progression i kurser på forskarnivå?
Med progression i kurser menas att de aktuella kurserna visar en inbördes utveckling, antingen vad gäller fördjupning eller specialisering. I vissa fall kan det även innebära en ökad svårighetsgrad eller komplexitet.
Indelning i fyra nivåer
Progression för kurser på forskarnivå delas på KI in i fyra nivåer (1-4), vilka beskrivs mer i detalj nedan. Om en kurs ingår i en progression ska detta framgå av kursens titel, t ex ” Grundläggande bioinformatik”, eller genom användande av romerska siffror efter kurstiteln, som i ”Epidemiologi II”. Det ska också (vid nivå 2-4) framgå av kursplanens beskrivning av särskild behörighet.
Nivåindelningen visar på en utveckling/gradering:
- från grundläggande/generisk (kunskaps)nivå för många, till avancerad/specialiserad (kunskaps)nivå för några få (specialister),
- från bred (kunskaps)nivå till djup eller specialistnivå,
- med en ökad svårighetsgrad och komplexitet.
Här följer en beskrivning av de olika progressionsnivåerna för forskarutbildningskurser på KI:
Nivå 1
- Kursen ger en bred bas, lämpar sig för många doktorander inom ett forskningsfält och för doktorander inom olika forskningsområden.
- Vanligtvis ingen särskild behörighet.
Exempel: Ett flertal allmänvetenskapliga kurser, orienteringskurser och generiska kurser, kurs i laboratoriesäkerhet, grundkurs i försöksdjursvetenskap, kurs i människans biologi eller sjukdomslära.
Nivå 2
- Kursen lämpar sig för många doktorander inom ett forskningsområde och ibland för doktorander inom olika forskningsområden.
- Kräver mera förkunskaper än vid nivå 1.
- Bygger oftast på nivå 1-kurser eller annan liknande förkunskap.
Exempel: Allmänvetenskapliga kurser som Biostatistics II: Logistic regression for epidemiologists och många teknikkurser.
Nivå 3
- Spetskurser inom medicinsk vetenskap, lämpar sig som fördjupning för ett begränsat antal doktorander med goda förkunskaper.
- Viktigt att framhålla constructive alignment och studentaktiverande aktiviteter i kursdesignen (t. ex. inte enbart föreläsningar/frågestunder med high profile lecturers som enda aktivitet).
Exempel: Kan vara avancerade teoretiska forskarutbildningskurser eller avancerade metodkurser. Vanligtvis mera cutting edge inom det aktuella forskningsfältet.
Nivå 4
- Mycket avancerade kurser inom forskarutbildningsämnet medicinsk vetenskap.
- Spetskurser som för nivå 3, men med krav på djupare/mer specialiserade förkunskaper.
- Doktorandunderlaget på KI är vanligtvis för begränsat för att kunna anordna en kurs på denna nivå för enbart KI-doktorander. Samarbete med annat lärosäte (nationellt eller internationellt) är därför eftersträvansvärt för att kunna genomföra kursen.
Exempel: Avancerade kurser i medicinsk strålningsfysik, mycket avancerade statistikkurser (t.ex. kursen Advanced causal inference).