”Vill stärka det kollegiala inflytandet i forskningsfrågor”

Vad ser du främst fram emot i ditt nya uppdrag?

– Att ta ansvar för de mer övergripande frågorna på KI. Många av dem rör samverkan mellan KI och regionen, där jag redan har stor erfarenhet, men jag brinner också för att experimentell forskning ska få bättre förutsättningar. Dessutom hoppas jag utvecklas som ledare, säger Petter Höglund.

Vilka utmaningar vill du särskilt framhålla inom ramen för ditt uppdrag?

– Förändringarna av resursfördelningen har skapat både oro och mycket diskussion. Vi behöver fortsatt följa upp modellen så att vi landar i något som är acceptabelt för alla. Detta är en fråga där kommittén för forskning bör kliva fram och ta ansvar. 

– Vi behöver även hitta en bra balans i de förändringar som vi har gjort i kommittéer och fakultetsnämnden för att stärka det kollegiala inflytandet. Bland annat bör det operativa arbetet i högre grad falla på kommittéerna. Där är mitt mål att kommittén tar ett tydligt ansvar för alla frågor som rör forskningen, allt från kvalitet till ekonomi.   

– Det är även viktigt att vi arbetar vidare med kompetensförsörjning och framtida rekryteringar. Dessutom behöver vi se till att den nya strukturen för forskningens infrastruktur blir optimal för forskningens förutsättningar. 

Hur vill du bidra till att stärka och utveckla samarbetet mellan universitetsledningen och medarbetarna?

– Det ska bli väldigt intressant att se hur vi som dekaner och prodekaner kan bli en tydligare del i ledningen av universitetet. Det är viktigt att den nya kollegiala strukturen – med dekanerna i spetsen – ges en kontinuerlig access till rektor och prorektor för regelbundna diskussioner om strategiska frågor.

– Samtidigt är det viktigt att vi i kommittén syns ännu mer ute bland institutionerna. Kommittén för forskning får inte vara en isolerad enhet utan finnas ute i verksamheten, bland annat genom regelbundna besök där vi kan fånga upp aktuella frågor. 

Hur ser du på relationen mellan utbildning och forskning? Behöver den utvecklas och i så fall hur?

– Integrationen mellan utbildning och forskning kan aldrig bli för stark, och här behöver vi föra aktiva diskussioner med kommittén för utbildning kring hur vi kan samverka.

– Jag är bekymrad över att det är mindre meriterande att vara lärare och kursansvarig än vad det är att vara forskare. Detta är en svår fråga där kommittén för forskning behöver bidra för att nå en lösning. 

– Någonstans har vi också ett strukturellt problem inom utbildningen där många som vill utbilda inte har den möjligheten. För att gå vidare i sin karriär behöver många forskare tillgång till utbildningsuppdrag, men i dag kan det vara mycket svårt att få. 

Hur ser du KI om fem år?

– Då hoppas jag att vi har en större totalekonomi för forskningen och en resursfördelning som är välbalanserad och accepterad av alla. Vi behöver se till att excellensbegreppet som KI har anammat de senaste åren också omfattar den kliniska forskningen och innovationspotentialen. Och vi får aldrig glömma excellens inom utbildningen.

– Precis som rektor hoppas jag också att KI har blivit en starkare röst både i Sverige och i omvärlden genom att delta i samhällsdebatten som en relevant samhällsaktör. Det är viktigt i dagens politiska och samhällsmässiga klimat att vi värnar kunskap och evidens som grund för ställningstaganden.

Vilka egenskaper och erfarenheter har du som gör det möjligt att nå dina mål som dekan?

– Som person är jag en lyhörd samverkansivrare som alltid söker efter dialog för att alla ska få komma till tals. Dessutom är jag eftertänksam och fattar inga snabba överilade beslut. 

– Min bakgrund har gett mig en bred klinisk erfarenhet, samtidigt som jag under de senaste åren arbetat mycket med samverkansfrågor, bland annat som ordförande i FoUU-kommittén vid Karolinska Universitetssjukhuset. Det har gett mig såväl kunskap som erfarenhet samt ett brett nätverk.