Pedagogisk kompass: Akademiskt lärarskap

Akademiskt lärarskap är en av fem nyckelkomponenter i KI:s pedagogiska kompass. Ett förhållningssätt där lärare kontinuerligt reflekterar över, utforskar och utvecklar den egna pedagogiska praktiken och dess inverkan på studenters lärande.

Akademiskt lärarskap beskrivs som ”ett förhållningssätt där lärare kontinuerligt och systematiskt reflekterar över, utforskar och utvecklar den egna pedagogiska praktiken och dess inverkan på studenters lärande” (sid 9, Bolander-Laksov & Scheja, 2020). Förutom det individuella perspektivet innefattas ett kollegialt perspektiv; hur vi kan fördjupa vår kunskap i dialog med kollegor samt den sista, det organisatoriska perspektivet, de strukturer och ramar som finns som stödjer det kontinuerliga utvecklandet av undervisningen (Bolander-Laksov & Scheja, 2020).

Kompetensutveckling och kontinuerligt lärande inom högskolepedagogik

Kompetens hos de som undervisar inom pedagogik och lärande är viktigt för att nå utbildning av hög kvalitet. Kompetensrekommendationen enligt SUHF är på behörighetsnivå, det vill säga mini­mum för undervisning (SUHF, 2016). Det finns få krav och incitament på KI för det fortsatta kontinuerliga lärandet.

Här kan formella såväl som informella sätt till kontinuerlig kompetensutveckling behöva ses över. Ett sätt att göra det kontinuerliga lärandet synligt och medvetet är att införa strukturer för att stärka den kontinuerliga reflektionen av undervisningspraktiken och samtidigt syste­matiskt förankra i relevanta studier i lärande och undervisning.

Att utveckla ett Personligt mästerskap kräver fokuserat arbete och självdisciplin (deliberate practice) men är samtidigt en primärkälla till inre motivation (Amabile & Kramer, 2011; Ericsson & Harwell, 2019; Pink, 2009; Senge, 1994).

Kollegialt lärande

Kollegialt lärande fungerar som komplement till det egna reflektiva förhållningssättet man har till sitt undervisande. Lärandet får ett helt annat djup om man delar det men andra med lik­nande uppdrag (Bolander-Laksov & Scheja, 2020). Det fungerar på två sätt:

  • dels att man genom att diskutera och reflektera ihop kan få direkt återkoppling kring sin egen praktik
  • dels att man genom att se och arbeta med andra inspireras av sätt som man sedan kan använda själv (Senge, 1994).

Utvecklandet av ett lä­rande i samverkan underlättas om man kan experimentera, samverka, reflektera och säga ifrån när något går fel (Edmondson, 2012; Nawaz m.fl., 2014).

En struktur som stödjer och värdesätter arbete och engagemang

En del av det akademiska lärarskapet är de formella kom­petenskrav som vi ställer på våra lärare och handledare inklusive deras möjlighet för karriär-utveckling och hur vi inom organisationen värdesätter och använder oss av individers kompetens (Fanghanel m.fl., 2016.).

I de fall som universitet och högskolor har strukturer, eller kriterier, för att urskilja variationer i lärares pedagogiska kompetens och skicklighet är det möjligt att belöna pedagogisk skicklighet. Det finns dock inget enhetligt bedömningssätt utan är något som utvecklats på lärosätesnivå genom olika pedagogiska meriteringsmodeller (Winka m.fl., 2021). Arbete i pilotprojekt pågår på KI och kan bli högaktuellt att skala upp om resultaten visar sig gynnsamma.

Pedagogisk kompass - fem nyckelkomponenter

Genom att analysera lyckade exempel från KI har fem sammanlän­kade nyckelkomponenter identifierats, som visat sig vara en förutsättning för att driva och utveckla akti­viteter som står för hög kvalitet och är pedagogiskt nytänkande.

Nyckelkomponenter

  1. Akademiskt lärarskap
  2. Hållbar relevans för hälso- och sjukvården, Life Sciences och samhället
  3. Lärandeorganisation
  4. Psykologisk trygghet för att kunna utveckla en lärandekultur
  5. Nyfikenhet, mod och kreativitet
TS
Innehållsgranskare:
Louise Grännsjö
2023-11-30