INDI-modellen

En arbetsgrupp inom SUHF har i samverkan med betydande finansiärer utarbetat en modell för kalkylering och redovisning av indirekta kostnader.  Vid KI benämns modellen INDI.

I korthet innebär modellen att externa medel och direkta statsanslag fördelas i sin helhet till kärnverksamheten. Stödverksamhet som finns på universitets- och institutionsnivå, de indirekta kostnaderna, finansieras genom debitering av kärnverksamheten i takt med att kostnader för löner och drift genereras.

Kärnverksamhet

Med kärnverksamhet avses KI:s två huvudverksamheter, det vill säga

• Utbildning på grundnivå och avancerad nivå
• Forskning och utbildning på forskarnivå

Stödverksamhet

Med stödverksamhet avses alla gemensamma stödfunktioner. Hit hör exempelvis KI:s ledning, gemensamma verksamhetsstöd, institutionens administratörer, lärarlöner och biblioteket.  

Stödverksamheten delas in i universitetsgemensamma kostnader och institutionsgemensamma kostnader samt mellan grundutbildning och forskning på varje nivå.

Varje år räknas kostnaden för stödverksamheten fram och sätts i relation till den budgeterade kostnaden för lön och drift. Detta sker både på gemensamt verksamhetsstöd och på institutionen

Full kostnadstäckning

Genom att slå samman andelen indirekta kostnader för universitets- och institutionsgemensamma kostnader erhålls det slutgiltiga påslaget i form av en procentsats för grundutbildning respektive forskning vid varje institution. Det procentpåslaget ska användas vid ansökan av till exempel bidrag för att få full kostnadstäckning för projektet.

INDI-modellen utgår från full kostnadstäckning, vilket innebär att alla intäkter och samtliga direkta och indirekta kostnader ska fördelas ut på kostnadsbärare i kärnverksamheten. Syftet är att ge en rättvisande bild av den totala kostnaden för verksamheten.  

INDI-modellen innebär att de procentuella påslagen kommer att skilja sig mellan institutionerna.