Stöd för bedömning av risker avseende mänskliga rättigheter i internationella samarbeten

Mänskliga rättigheter är en viktig utgångspunkt i statsförvaltningen. KI:s anställda behöver kunna bedöma hur mänskliga rättigheter är relevanta i vår verksamhet, inte minst i internationella samarbeten. Här finner du som är forskare stöd för identifiering av situationer i internationella samarbeten där mänskliga rättigheter aktualiseras.

Frågor att ta ställning till

En bra början är att göra några enkla internetsökningar på namnet på de parter som ska ingå i samarbetet. Sök till exempel på ”X-Company  + violation of human rights” ”University of Y + controversies”, ”The Z Research Institute + military”, ”W-Government Agency + police” eller liknande. Sådana sökningar ger ofta en första indikation på om partnern har figurerat i kontroversiella sammanhang.

Fundera på om och hur mänskliga rättigheter kan vara relevanta förhållande till det aktuella samarbetsområdet. Ta också reda på om regionen där samarbetet ska äga rum är känd för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Om det verkar som om verksamheten, partnern, partnerns organisation, sektorn eller regionen är knuten till allvarliga eller systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna bör du diskutera detta med närmaste chef.

Exempel på problematiska aktiviteter

  • Verksamhet som innebär diskriminering, t.ex. ett utbytessamarbete, "gemensam doktorsexamen", fortbildning, utbildning eller forskningsverksamhet som inte är öppen för vissa kategorier av människor på grund av kön, etnicitet, religion, nationalitet osv., utan legitima skäl (t.ex. positiv särbehandling).
  • Aktiviteter med skadliga biverkningar. Till exempel:
    • Skada eller förstörelse av ursprungsbefolkningars mark och/eller kulturegendom
    • Forskningsresultat som används för att identifiera utsatta befolkningsgrupper (t.ex. genetiska eller biometriska databaser som identifierar utsatta samhällen eller teknik för profilering av utsatta minoriteter).

Exempel på problematiska partner

Exempel på problematiska akademiska, kommersiella eller icke-kommersiella partner på grund av allvarliga eller systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna:

  • Organisationer som systematiskt diskriminerar på grund av kön, etnicitet, politisk åsikt, nationalitet, religion etc. genom att neka dem tillgång till utbildning eller anställning.
  • Lärosäten som avskedar anställda för att de kritiserar regeringens politik
  • Lärosäten där säkerhetspersonal använder övervåld mot studenter som demonstrerar
  • Organisationer som systematiskt inte ger anställda en skälig ersättning enligt lokala standarder och anställer anställda under problematiska omständigheter (t.ex. inom gruvsektorn, klädindustrin och storskaliga plantager)
  • Organisationer som producerar varor eller tjänster som sannolikt kommer att användas för kränkningar av de mänskliga rättigheterna (t.ex. vissa vapentillverkare, militär eller polis).

Forskarens eget ansvar

Vi måste förutsätta att en samarbetspartner, så långt det går i sitt specifika sammanhang, står upp för mänskliga rättighetsprinciper och akademiska värderingar. Detta ska gälla även i auktoritära regimer.

Om KI centralt pausar eller avbryter institutionella samarbeten inom ett land eller med ett lärosäte, innebär detta inte per automatik att individuella forskare ska pausa eller avbryta samarbetet med individuella forskare i samma land eller vid det lärosätet. Den individuella forskaren vid partneruniversitet har ett eget ansvar för att stödja mänskliga rättigheter så långt det går även om myndigheter och även universitetsledning agerar på ett sätt som inte är i linje med KI:s värdegrund.  Det här är svåra bedömningar som kan kräva expertis från fall till fall. Närmaste chef kan välja att eskalera dessa frågeställningar i organisationen, i enlighet med KI:s allmänna riktlinjer som gäller för riskhantering, och slutligen till universitetsledning eller internationella kansliet, som när det bedöms lämpligt kan lyfta dem vidare till SUHFs rådgivande grupp för globala relationer.

Institutionella samarbeten, t ex baserade på avtal eller avsiktsförklaringar (MoU) mellan KI och utländskt lärosäte hanteras av institutions- eller universitetsledningen.