Kandidater inför valet av vicerektorer till Kommittén för utbildning på forskarnivå

KI:s nomineringsförsamling har utsett kandidater inför valet av nya vicerektorer i KI:s kommittéer. Kommittén för Till Kommittén för utbildning på forskarnivå har till uppgift att stödja fakultetsnämnden genom beredning, kvalitetsuppföljning och verkställighet inom området utbildning.

Den nya mandatperioden för uppdragen som vicerektorer är 2023-01-01 t.o.m. 2025-12-31.

Hearing hålls med kandidaterna till vicerektorsposterna:

  • Fredagen 19 augusti, kl 13.00-16.00
  • Onsdagen 24 augusti, kl 13.00-16.00

Mer information kommer. 

Till Kommittén för utbildning på forskarvivå har följande kandidater utsetts

Michael Fored
Michael Fored Foto: Privat

Michael Fored, Universitetslektor vid MedS

Om mig:
Jag blev doktorand när jag som njurmedicinare i Sundsvall insåg att för att rätt använda kunskap behöver man veta hur kunskap blir till. Min nyfikenhet och önskan att lära höll mig kvar i forskning efter disputationen 2003 och jag har engagerat mig i forskarutbildning sedan dess. Först vid utvecklingen av den kliniska forskarskolan i epidemiologi, senare som central studierektor och lärarrepresentant i Forskarutbildningsstyrelsen. Nu, sedan länge, som studierektor vid Inst. för medicin, Solna med god insyn i både experimentell laboratorieforskning och klinisk patientnära forskning med yngre heltidsdoktorander och något äldre doktorander med anställning i sjukvården. 

Michael Foreds profilsida.

Visioner för mitt uppdrag:
Forskarutbildning är som bäst när undervisning och lärande är kärnvärden bland nyfikna forskare med en passion för ny kunskap. En tillåtande attityd till lärande och undervisning tycker jag är viktig i hela organisationen där forskarutbildningen sker. 

  • Vi har mycket bra forskarutbildning på KI men vi kan ännu bättre och jag vill göra det möjligt.
  • Vi behöver inte nya eller fler mål och inte ytterligare regler.
  • Vi behöver lita på vår goda förmåga.
  • Vi har många goda krafter men behöver se helheten och ändra några av dem, var för sig, goda förändringar som tillsammans har gjort det onödigt svårt med forskarutbildning. 
Erika Franzén
Erika Franzén, fysioterapeut och professor Foto: Ulf Sirborn

Erika Franzén, professor vid NVS 

Om mig:
Jag är professor vid NVS och fysioterapeut (förenad anställning med Karolinska Universitetssjukhuset). Jag disputerade 2006 på KI, gjorde postdoc i USA och leder nu en stor forskargrupp med fokus på träning/fysisk aktivitet, motorik och fall vid neurologiska sjukdomar främst Parkinsons sjukdom. Jag har publicerat över 100 vetenskapliga arbeten, från mekanistisk labbforskning till kliniska interventioner/implementering och är nu huvudhandledare för två doktorander och bihandledare för fyra (handlett 11 till disputation varav 5 som huvudhandledare). Jag har ett starkt engagemang för forskarutbildningsfrågor och erfarenhet från att driva frågor i många olika organ på KI och inom regionen, t.ex. KFU, Forskningsrådet, Infrastrukturrådet, Styrelsen för utbildning, Sökkommittén för ny rektor, Forskarskolan i Vårdvetenskap och Konsistoriet.  

I min nuvarande roll som vice-ordförande för KFU och ordförande för KPK har jag bl.a. utökat antalet platser i kliniska forskarskolor, startat en ny forskarskola i hälsovetenskap, utrett ”Forskar-AT”, förbättrat kvalitetsuppföljning, inkluderat postdoc:s i kurser och drivit pedagogisk utveckling.  

Erika Franzéns profilsida.

Visioner för mitt uppdrag/viktiga frågor:

  • Högkvalitativ forskarutbildning i en kreativ och attraktiv utbildningsmiljö. Ge handledarna de bästa förutsättningarna med stöd, utbildning och finansiering. Erbjuda forskarutbildningsprogram, forskarskolor och kurser av hög kvalité inom områden där samhället och KI har behov. Nolltolerans för diskriminering, trakasserier och kränkande särbehandling. 
  • Bättre samarbete med hälso- och sjukvården för att utbilda framtidens forskare, lärare och ledare. Fler kliniska doktorander i forskarskolor. Fler och bättre möjligheter att tidigt i karriären påbörja en forskarutbildning. Tydligare förutsättningar och stöd för kliniska doktorander och handledare. 
  • Strategiska samarbeten för forskarutbildning För att lösa de komplexa frågeställningar som finns inom samhället idag behöver vi samarbeta mellan olika discipliner och ämnesområden både nationellt och internationellt.  
Margaret Sällberg Chen i labbet.
Margaret Sällberg Chen, professor i klinisk oral immunologi. Foto: Stefan Zimmerman.

Margaret Sällberg Chen, Professor DentMed

Om mig:
Jag blev professor 2020 i klinisk oral immunologi och är studierektor för forskarutbildning (2004 vid MTC, sedan 2010 vid DENTMED) samt internationaliseringssamordnare på DENTMED. Jag har både tandläkarexamen (leg tandläkare) och doktorsexamen från KI och gjorde en postdoc vid The Scripps Research Institute i La Jolla, Kalifornien. Jag har haft forskartjänst på Folkhälsomyndigheten (då Smittskydds Institutet), uppdrag såsom vetenskaplig granskare för Vetenskapsrådet i Finland och Israel, opponent för doktorsavhandlingar i Finland och Hongkong. Jag har under perioder gästforskat vid NIH USA och Lee Kong Chian Medical School i Singapore. Jag har varit klinisk lärare och nu kursgivare för tandläkarprogrammets examensarbeteskurs (30hp). Jag har ledningserfarenhet som ledamot i disputationskommitteen, institutionsledning, organiserat nationella och internationella symposier. Idag leder jag en forskargrupp av 11 forskare varav 6 är doktorander. Har handlett både kliniska och prekliniska doktorander till disputation. Idag stöds min grupps forskning av VR, Cancerfonden, CIMED, SOF och KAW.  

Margaret Sällberg Chens profilsida.

Visioner för mitt uppdrag:
Centralt för min syn på forskarutbildning är att den måste vara hållbar, både för doktorander och handledare. Forskarutbildning skall skapa disputerade som är attraktiva och konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. En forskarutbildning vid KI skall ses som en resurs för att tolka och implementera ny vetenskap i klinisk praxis. För detta krävs en bra och förtrolig dialog och relation med regionen. Doktorander skall verka i en aktiv forskningsmiljö med bra ämnesdjup. Att forskningsmiljön skall ge förutsättning för en långsiktig, internationellt framstående forskning som gynnar allas hälsa ska vara en självklarhet. Våra doktorander behövs i en framtid där komplexa hälsoproblematik förväntas öka inom vård och samhället. Därför är det viktigt att både kliniska och basalvetenskapliga doktorander exponeras för de senaste teknikerna inom precisionsmedicin och bioinformatik (tolka ny diagnostik och behandling). Doktorandprojekt måste ges möjligheter att kopplas till våra nya forskningsinfrastrukturer där de kan exponeras och lära av högavancerad teknologisk kompetens.

portrait
Bob Harris. Foto: Ulf Sirborn Foto: Ulf Sirborn

Robert Harris, Professor vid CNS

About me:
I am a Professor at the Department of Clinical Neuroscience. I have extensive experience of Doctoral Education, currentlyleading KFU at KI and also the international organization ORPHEUS. I have previously served as both CNS and central Director of doctoral education at KI. I have an outstanding record of teaching doctoral education in both local and international contexts and have been an expert reviewer for doctoral programs at many international universities. I have a deep passion for developing Doctoral Education and have been doing this for over 15 years, including several quality assurance innovations that have become standard at KI. I have exceptional knowledge of KI and am confident that my leadership competence will allow me to successfully represent KI in all national and international settings. I will inspire a cultural and professional development that will truly empower the university to achieve its full potential.

Robert Harris profilsida.

Visions: 
My leadership vision is based on 2 pillars –communicative dialogueand professional responsibility. This means that developmental work within KFU must be conducted in dialogue with students, Junior Faculty/KIPA as well as departmental faculty and administrations. I want to ensure that we provide a top quality experience for both PhD students and their supervisors. My vision is that this is the norm, that administration is not seen as a burden and that its purpose is understood. We need flexibility as well as modernization, and we need to fully implement those Best Practices that are already developed. The experiences for clinical and preclinical students should be similar, and the culture for doctoral education at KI must be inclusive and respectful. As the largest Doctoral Education university in Sweden I consider that we should have more of a leading role in implementation of Best Practices throughout Sweden.