En sjukgymnast som värdesätter både forskning och undervisning

Breiffni Leavy är sjukgymnasten som kom från Irland till Sverige och numer känner sig hemma här. Nu är hon aktuell då hon som en av fyra NVS:are fått ett större anslag från Familjen Kamprads stiftelse.

svartvitt porträtt av Breiffni Leavy.
Breiffni Leavy. Foto: Sara Appelgren.

Du har just fått ett anslag från Familjen Kamprads stiftelse. Vad betyder det för dig?

Att få anslaget från Familjen Kamprads stiftelse är en ordentlig positiv knuff i rätt riktning för mitt nuvarande forskningsprojekt och för mig som junior forskare när jag övergår från postdoktor till forskargruppsledare.

Vad handlar det forskningsprojektet om?

Projektet fokuserar på att utveckla och testa ett sätt att leverera hemträning för personer med Parkinsons sjukdom, med hjälp av e-hälsoteknik. Vi vill hjälpa till att stödja och motivera denna grupp att vara fysiskt aktiv i sin vardag, möjligen när de är mellan rehabiliteringsperioderna på kliniken. På så sätt kan vi förlänga fördelarna med rehabilitering på kliniken och förhoppningsvis förbättra hälsan genom att ge dem ett sätt att förbli aktiva.

Var det självklart att du skulle bli sjukgymnast och att du skulle forska?

Jag valde att studera sjukgymnastik när jag var 18. Jag minns också att jag tänkte att jag skulle vilja bli journalist, så jag måste ha haft ett ganska öppet sinne vid den tiden. Det är dock ett beslut jag aldrig ångrat, jag tyckte att den kliniska sidan av jobbet var extremt givande. Mitt beslut att gå över till forskning kom senare, efter att jag hade arbetat kliniskt och flyttat till Sverige och fått mina barn. Jag planerade verkligen inte att arbeta med forskning från början, jag tror inte ens att jag kunde ha föreställt mig vad jobbet innebar.

När bestämde du dig för det?

Jag fick smak för forskning, så att säga, genom att göra ett masterprojekt och publicera studien i en vetenskaplig tidskrift. Jag antar att den upplevelsen öppnade en dörr för mig. Jag minns att jag som doktorand i början inte kunde tro det var sant att jag fick betalt för att läsa forskningsartiklar och gräva djupare i ett visst forskningsområde.

Du är även adjunkt och undervisar fysioterapeutstudenter på grund-och avancerad nivå. Undervisar du hälften av din tid och forskar hälften? Eller hur ser fördelningen ut?

Exakt, jag delar min tid mellan undervisning och forskning. För närvarande spenderar jag en större del av min tid på forskning, så det är inte exakt 50/50, det kan ändras från en termin till en annan.

Tycker du något av det är roligare än det andra, och i så fall varför?

Båda jobbens karaktärer skiljer sig åt i en sådan utsträckning att det är svårt att jämföra dem, för att vara ärlig. Jag tycker om dem båda på olika sätt. Forskning är mer av en "slow-burner" med längre tidsramar och projekt som du kan planera under flera år. Du får mycket tid att tänka och tänka om och formulera om och omformulera din analys. Undervisning känns som en snabbare process på plats, självklart med mer interaktion och omedelbar feedback från studenter och kollegor. Om en student ställer mig en fråga kan jag inte säga att jag kommer att granska litteraturen och komma tillbaka till dem om tre veckor, vilket är bra!

Hur länge har du varit vid KI?

Jag kom till KI 2015 för första gången som postdoktor. Jag hade studerat vid Trinity College i Dublin innan dess och sedan vid Uppsala universitet för min doktorsexamen.

Vad har du för bakgrund? Varifrån kommer du?

Jag kommer från Irland, där jag växte upp och har kvar hela min familj. När jag får chansen tillbringar jag tid vid Irlands sydkust, kopplar av och blickar ut över klipporna vid Atlanten. Det är vackert där.