Bli inspirerad till att samverka med externa organisationer

Flera medarbetare på KI har haft möjligheten att göra professionell praktik hos en extern organisation genom personrörlighetsprogrammet PAUS. De berättar om sina upplevelser, erfarenheter och den inspiration de fått genom detta samverkansprojekt. Ta del av deras erfarenheter i formen frågor och svar nedan.

portrait of four persons inside Aula Medica
Deltagare i PAUS samverkans projekt 2019-2020. Veronica Lindström, Anna Kågesten, Anna Beronius, Sophia Savage Foto: Anethe Mansén

Antagna till KI:s personrörlighetsomgång 2, september 2019 – februari 2020

  • Anna Beronius på institutionen för miljömedicin har samverkat med Kemikalieinspektionen (KEMI)
  • Anna Kågesten på institutionen för global folkhälsa har samverkat med Riksförbundet för Sexuell Upplysning (RFSU)
  • Veronica Lindström på institutionen för neurobiologi, vård och samhälle har samverkat med Crash Course AB.
  • Sophia Savage på institutionen för lärande, informatik, management och etik har samverkat med Reach for Change

Antagna till KI:s personrörlighetsomgång 1, september 2018 – februari 2019

  • Nina Bandmann på universitetsförvaltningen har samverkat med Life Science-kontoret vid Regeringskansliet
  • Stefano Bonacina på institutionen för lärande, informatik, management och etik har samverkat med Swedish Standards Institute
  • Mia von Knorring på institutionen för lärande, informatik, management och etik har samverkat med Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO)
  • Torbjörn Vestberg på institutionen för klinisk neurovetenskap har samverkat med Derome AB.

Anna Beronius, forskarassistent på institutionen för miljömedicin 


Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Min forskning handlar om att stärka kopplingen mellan akademin och myndigheter som bedömer och hanterar risker med kemikalier. Jag undervisar också mycket på mastersprogrammet i toxikologi och doktorandkurser här på KI om hälsoriskbedömning av kemikalier och akademins och myndigheters olika roller. Det kändes mitt i prick med ett samverkansprojekt där det fanns möjlighet att ha ett längre sammanhängande utbyte med en myndighet som arbetar med riskbedömning av kemikalier och beslutsfattande.

Var gör du ditt utbyte?
Jag gör mitt utbyte på Kemikalieinspektionen som ansvarar för utveckling av lagstiftning och styrmedel, riskbedömning och tillsyn för att minimera hälso- och miljörisker från kemikalieanvändning.

Vad handlar ditt projekt om?
Mitt projekt handlar om att förbättra metoder för hur kemikalier med hormonstörande egenskaper identifieras och riskbedöms. Framförallt handlar det om metoder för att utvärdera och integrera akademiska forskningsdata på ett strukturerat och transparent sätt i hälsoriskbedömning. Inramningen för det här projektet är specifikt EU:s nya lagstiftning och vägledning för hur hormonstörande egenskaper hos bekämpningsmedel ska identifieras. Den nya lagstiftningen implementerades 2018 och kräver nya arbetssätt och ny kompetens av myndigheter i medlemsstaterna och på EU-nivå.

Vad har du lärt dig hittills?
Jag har redan lärt mig väldigt mycket om hur det som jag har stor teoretisk kunskap om faktiskt fungerar i praktiken. Det har varit nyttigt att få bättre inblick i beslutsfattares behov och hur akademin kan bidra för att tillgodose de behoven. Det handlar både om forskning kring hälsoeffekter och risker med kemikalier och metoder för riskbedömning, men också om vad som bör ingå i utbildningen av nya toxikologer på KI.

Anna Kågesten, biträdande lektor på institutionen för global folkhälsa

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Min forskning handlar om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) globalt, med fokus på hur sociala normer påverkar hälsoutfall såsom HIV, oönskade graviditeter och sexuellt våld – samt vilka förebyggande metoder som är mest effektiva. Många av våra projekt sker i nära samverkan med civilsamhället och jag har ett starkt intresse för tillämpbar forskning som snabbt kan omsättas i praktiken. Genom PAUS-projektet hoppas jag få bättre insikt i hur civilorganisationer arbetar med kunskap och evidens samt vilken typ av stöd som behövs för att fylla glappet mellan forskning, policy och praktik.

Var gör du ditt utbyte?
Jag är på RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, en organisation som arbetar med information och påverkan relaterat till SRHR både i Sverige och globalt. Mitt utbyte är på den internationella enheten som bedriver utvecklingssamarbeten och påverkansarbete, samt ger stöd till 48 partnerorganisationer i länder med begränsad tillgång till SRHR som säkra aborter och sexualundervisning.

Vad handlar ditt projekt om?
Min roll är att bidra till kunskapsutbyte och stärka den evidensbaserade och långsiktiga uppföljningen av RFSU:s internationella verksamhet. Huvudfokus för mitt uppdrag är att följa hur enhetens plan för utvärdering, resultat och lärande implementeras, med fokus på validering av grundläggande antaganden i förändringsteorin.
 

Vad har du lärt dig hittills?
Jag har blivit än mer medveten om vikten av att arbeta långsiktigt och strategiskt med kapacitetsutveckling för att göra forskning och evidens mer tillgänglig för civilorganisationer. Och att förändringsarbete kring sociala normer ser olika ut beroende på kontext, vilket gör det till en utmaning att mäta och följa upp resultat. Jag har även lärt mig mer om påverkansarbete gentemot FN, och om vikten av samverkan mellan RFSU och andra civilorganisationer för att påverka frågor som i många kontexter ses som väldigt kontroversiella, som unga kvinnors tillgång till säkra aborter.

Veronica Lindström, lektor på institutionen för neurobiologi, vård och samhälle

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
För att det gav möjlighet att samverka inom ett område utanför den medicinska domänen och för att lära mera om innovation, entreprenörskap och hållbar utveckling av lärandestöd.


Var gör du ditt utbyte?
Hos Lukas Berg, vd på Crash Course AB, som är ett litet start-up bolag inom spelbranschen.


Vad handlar ditt projekt om?
Utveckling och systematisk utvärdering av virtual reality/artificiell intelligens som simuleringsmiljö och lärandestöd för att träna triagering dvs. snabb förstahandsbedömning av vårdbehov i akuta fall speciellt större olyckor eller katastrofer. Samt medverka i utvecklingen av en mobil applikation för att öva triage och vårdprocesser för att hantera livshotande tillstånd.


Vad har du lärt dig hittills?

Hur innovation, entreprenörskap och teamarbete möjliggör utveckling av olika lärandestöd för mängdträning av olika sällanhändelser. Även om tekniken kan vara en facilitator för lärande så har jag också lärt mig hur komplext det är att utveckla programvaror för VR/AI och mobil applikationer.  Betydelsen av att nätverka utanför den egna organisationen för utvecklas.  

Sophia Savage, projektledare på institutionen för lärande, informatik, management och etik

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Att medverka i PAUS-projektet är en unik möjlighet att utveckla en påbörjad dialog om samarbete till ett aktivt samarbete. Eftersom vi har arbetat med att utveckla en modell för stödstruktur för forskning baserad sociala innovationer,  har vi tidigare varit i kontakt med Reach for Change (RfC), för att få inblick i deras ”inkubator”-process för sociala entreprenörer, Det här projektet ger mig möjlighet att vidareutveckla detta samarbete och att få en förståelse för hur en annan typ av organisation drivs.

Var gör du ditt utbyte?
Jag samarbetar med Reach for Change, en ideell organisation, som arbetar med att förbättra världen för barn och ungdomar. De fokuserar på att hitta sociala entreprenörer som har lösningar med hög potential på de utmaningar som har identifieras inom de Globala målen för hållbar utveckling. Sen erbjuder de stöd och hjälp till dessa entreprenörer, genom att guida dem genom en steg-för-steg-process med fördefinierade mål De ger dem också en plattform där de kan ses och höras, och hjälper dem att bredda sina nätverk.

Vad handlar ditt projekt om?
Genom att föra diskussioner med RfC-organisationen och deras förändringsledare, som har interagerat med akademin, samt med de forskare som har interagerat med RfC, vill vi förstå följande:  

  1. Hur kan RfC samarbeta med KI och andra akademiska institutioner för att öka effektiviteten med stödet de erbjuder till sina entreprenörer?
  2. Hur kan RfC samarbeta med KI och andra akademiska institutioner för att öka effektiviteten?
  3. Hur kan RfC stödja KI och andra akademiska institutioner att föra vidare sociala innovationerna med hög potential, som har utvecklats inom akademin och sprida dem framgångsrikt i världen.

Genom att i intervjuer fokusera på dessa frågor hoppas vi kunna identifiera mötesplatser mellan RfC:s förändringsledare KI:s forskare och organisation, för att främja kunskapsutbyte och samverkan.

Vad har du lärt dig hittills?
Jag har fått en större förståelse för hur och varför RfC startades, samt hur organisationen har utvecklats och förändrats de senaste tio åren.

 

Porträtt av deltagare i PAUS projektet
Deltagare i PAUS samverkans projekt 2018-2019. Torbjörn Vestberg, Stefano Bonacina, Anethe Mansén, Jenny Fernebro, departementssekreterare, Regeringskansliet, Mia von Knorring, Dan Nilsson, standardiseringschef, SIS, Nina Bandmann, Foto:Stefan Zimmerman

Nina Bandmann, vetenskaplig sekreterare på universitetsförvaltningen

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Jag tyckte det var en fin möjlighet att både själv få en inblick i och lära mig om en för KI mycket relevant och intressant organisation och samtidigt få tillfälle att bidra med min egen kompetens.

Var gör du ditt utbyte?
Jag arbetar tillsammans med kollegor från Utbildningsdepartementet, Socialdepartementet och Näringsdepartementet i regeringens Life science-kontor. Målsättningen för kontoret är att främja kunskapsutveckling, innovation och kvalitet i hälso- och sjukvården, omsorgen och vid universitet och högskolor samt att förbättra förutsättningarna för life science-företag att etableras och verka i Sverige.

Vad handlar ditt projekt om?
Projektet handlar om att på olika sätt bidra till Life science-kontorets arbete med att ta fram en nationell strategi för life science. Jag har bland annat hanterat inspel till strategin från externa aktörer och organiserat en workshop för företrädare för patientorganisationer. Utöver arbetet i Life science-kontoret har jag även utfört andra uppgifter inom Utbildningsdepartementet.

Ge exempel på något nytt du lärt dig så här långt.
Jag har till exempel lärt mig processen för ett så kallat Regeringskansli-beslut genom att själv delta i beredningen av ett ärende, vilket bland annat inkluderat författande av beslutskoncept, gemensamberedning och föredragningar för opolitiska och politiska företrädare.

Stefano Bonacina, forskare på institutionen för lärande, informatik, management och etik

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Jag sökte till PAUS med ett projektförslag som innebär att konkret få möjlighet att samarbeta med Swedish Standards Institute (SIS). Hösten 2017 hade vi (HIC-LIME-KI) ett möte med SIS Vård och omsorg/Sjukvård & Social omsorg och identifierade några teman av gemensamt intresse, till exempel utvärdering av hälsoapplikationers kvalitet. Utlysningen för PAUS-projektet gav möjlighet att ansöka om samarbete mellan industri och universitet.

Var gör du ditt utbyte?
Jag gör mitt utbyte hos SIS, på avdelningen för vård och omsorg, och sitter med i två olika tekniska kommittéer för hälso-och sjukvårdsinformatik som arbetar med mobila hälsoapplikationer. Dessutom har jag blivit expert i två arbetsgrupper för hälsoinformatik: ”ISO/TC 215 Health Informatics” och ”CEN/TC 251 Health Informatics Technical Committees”.

Läs mer om standardisering

Vad handlar ditt projekt om?
Området för mitt projekt är att definiera referensstandarder för utvärdering av hälsoapplikationers kvalitet, säkerhet och tillförlitlighet. Hos SIS har arbetsgruppen i tekniska kommittén SIS/TK 334 - Hälso- och sjukvårdsinformatik, (SIS/TK 334/AG 08, Appar) påbörjat arbetet med att ta fram ett förslag till hur man kan utvärdera hälsoapplikationers kvalitet, säkerhet och tillförlitlighet. Dessutom har en annan europeisk teknisk kommitté inom hälsoinformatik (CEN/ TC 251) nyligen startat arbete inom samma område. SIS kommer att samverka med den europeiska kommittén.

Ge exempel på något nytt du lärt dig så här långt.
Nya saker har jag lärt mig är hur man ger återkoppling på dokument enligt förfarandena i standardiseringsdomänen, att jämföra standarder och hur standarder är relaterade till varandra. I oktober 2018 deltog jag i ISO / TC-215-mötet i Paestum, Italien. Där lärde jag mig hur förslag utvecklas till standarder enligt en konsensus-process som tillämpas i alla utvecklingsfaser.

Mia von Knorring, forskare på institutionen för lärande, informatik, management och etik

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
För att jag brinner för att stärka vår samverkan med praktiken och lyfta vikten av det som tidigare uttrycktes som ”universitetets tredje uppgift” men nu ska ses som integrerat i forskning och utbildning. Inom mitt forskningsfält,ledarskap, behöver vi hitta former för samarbete som gör den samlade kunskapen från forskningen mer användbar på alla nivåer i sjukvården. Vi vet sedan länge att ledarskap har betydelse för medarbetares arbetsmiljö, men allt fler studier kan nu också visa att ledarskap har signifikant samband med patientutfall. Det gör att vi behöver börja se ledarskap som en viktig del av vård och behandling. Här både kan och behöver vi inom ledarskapsforskningen bidra.

Var gör du ditt utbyte?
På SLSO (Stockholm läns sjukvårdsområde).

Vad handlar ditt projekt om?
Att tillsammans hitta former för ett ledarskap i sjukvården som vilar på vetenskaplig grund och bidrar till god arbetsmiljö för sjukvårdens medarbetare och god vård för oss alla när vi behöver det. Ledarskapsforskningen är idag rätt spretig, dåligt syntetiserad och svår att översätta till praktisk nytta. Här behöver vi från akademin ta ett betydligt större ansvar för att lyfta fram vad i ledarskapet som har betydelse för god vård.

Ge exempel på något nytt du lärt dig så här långt.
Att genuin samverkan kräver tillit och att det inte kommer av sig själv. Tilliten är något man behöver avsätta tid för att skapa och bygga upp tillsammans genom att jobba ihop och definiera syftet för arbetet ihop. Varför gör vi det här? Vad är det vi tillsammans vill uppnå? Först då kan man börja nå verkliga resultat i samverkan. Jag har lärt mig att det nog mer handlar om samskapande än om samverkan.

Torbjörn Vestberg, doktorand på institutionen för klinisk neurovetenskap

Varför sökte du till samverkansprojektet PAUS?
Jag gillar att göra forskning som snabbt kan omvandlas i praktisk tillämpning och mer direkt bli till nytta för samhället. Genom ett nära samarbete med ett företag är det lättare att se vad företagsvärlden just nu kämpar med, vilket då mer direkt skulle kunna förklaras och åtgärdas med kunskapen från mitt forskningsområde.

Var gör du ditt utbyte?
Jag gör mitt utbyte i Derome, ett familjeföretag inom trävaruindustrin med 2100 anställda, med en omsättning på 7,5 miljarder kronor.

Vad handlar ditt projekt om?
Syftet med projektet är att få klarhet i om och i så fall/ hur olika kognitiva och i synnerhet/exekutiva funktioner i profilerna hos olika yrkesgrupper i företaget, påverkar medarbetarnas arbetsresultat och samarbetsklimat.

Ge exempel på något nytt du lärt dig så här långt.
Genom att till exempel ha besökt ett av företagets sågverk kunde jag direkt på plats följa och förstå hur sårbar deras verksamhet är på grund av återkommande slumpmässiga stopp i produktionen, där endast medarbetarens förmåga att avhjälpa krisen är avgörande för företagets vinst. En annan sak som slår mig i mötet med medarbetarna är hur viktigt medarbetarens drivkraft är för att lyckas, kanske viktigare än kunskap.

Programmet PAUS - Personrörlighet för akademin med utbildningsfokus och studentmedverkan - delfinansieras av VINNOVA och är ett delprojekt inom det övergripande projektet SKISS - Stärka KI:s Strategiska Samverkanskapacitet.