Om mig
Professor i kardiologi vid institutionen för medicin, Solna.
Jag föddes 1960 i Solna. Jag läste medicin vid Karolinska Institutet, blev antagen som doktorand 1985 och disputerade 1988 på en avhandling om betydelsen av neuropeptid Y för blodflödesreglering. Jag legitimerades som läkare 1991. Samma år blev jag docent i farmakologi vid Karolinska Institutet. 1997 fick jag specialistkompetens i både kardiologi och internmedicin. 1998 blev jag docent i kardiologi. Sedan 1991 har jag haft olika befattningar på Karolinska Universitetssjukhuset i Solna, de senaste sex åren kombinerad med en klinisk forskartjänst (50 procent) från Vetenskapsrådet.
Jag har haft en rad förtroendeuppdrag, är bland annat ledamot av Hjärt-Lungfondens Forskningsråd och ingår i FoUU-ledningsgruppen vid Karolinska Universitetssjukhuset. Sedan 2006 är jag chef för enheten för kardiologi, institutionen för medicin, Solna.
Jag utnämndes den 1 juni 2008 till professor i kardiologi vid Karolinska Institutet.
Forskningsbeskrivning
Hjärtinfarkt är den vanligaste dödsorsaken i Sverige och övriga västvärlden. Faktorer kopplade till arv och livsstil ligger bakom de aterosklerotiska plack som då bildas i kranskärlens väggar. Om placket brister uppstår en blodpropp, blodflödet stryps och patienten får en hjärtinfarkt. Jag vill med sin forskning bidra till att färre insjuknar i hjärtinfarkt och till bättre hjärtfunktion hos dem som drabbats av en akut infarkt.