Skip to main content
Hanna Karlsson

Hanna Karlsson

Forskare

Institution och organisatorisk tillhörighet:

Om mig

Jag är docent i toxikologi och ordförande i KI:s råd för miljö och hållbar utveckling. Forskningen i min grupp handlar främst om att förstå interkationen mellan nanopartiklar och celler. 

Forskningsbeskrivning

Genotoxiska effekter av nanopartiklar. Mitt huvudfokus är att studera om nanopartiklar kan orsaka skador på cellers DNA. Vi arbetar främst med odlade lungceller och olika metoder för att studera toxiska effekter. I ett VR-projekt har vi visat att så kallade "rapportör-celler" (ToxTracker) effektivt kan visa om nanopartiklarna är genotoxiska. Tydliga effekter ser vi bland annat för nanopartiklar av nickel (Åkerlund et al., 2018) och kobolt (Cappellini et al, 2018). I ett pågående projekt (VINNOVA) studeras svetspartiklar.

Avancerade cellmetoder för att studera toxiska effekter av nanopartiklar. Ett annat tydligt fokus är att utreda om avancerade cellmodeller på ett bättre sätt kan efterlikna en verklig situation och förutspå effekter som man ser i djurförsök. Syftet är att djurförsöken ska kunna ersättas (3R). I projekt som bland annat finansieras av "Forska utan djurförsök" testar vi metodik för att odla olika celltyper tillsammans och studera toxiska effekter av nanopartiklar. Vi utsätter också cellerna för luftburna partiklar (air-liquid interface exponering).

Kan nanopartiklar lösas upp i celler? I samarbete med forskare på KTH studerar vi i vilken utsträckning nanopartiklar kan lösa upp sig i olika vätskor och i celler samt om det är nanopartikeln eller den frisatta jonen som är orsaken till cellskada (se tex Gliga et al., 2014). I ett nytt projekt (FORMAS) har vi studerat guldpartiklar som anses vara olösliga i celler och visat att de faktiskt kan lösa upp sig i makrofager. Effekten var speciellt tydlig om partikeln är liten (5 nm) och om vi samtidigt stimulerar inflammation, se Carlander et a., 2019.

Nytt cellbaserat test för bestämning av kemikaliers allergiframkallande potens. Den som har hudkontakt med allergiframkallande ämnen kan utveckla kontaktallergi (sensibiliseras) och den som blivit allergisk får eksem efter förnyad kontakt med ämnet. På cellnivå kan man tänka sig att exponeringen ger viss form av toxicitet i de ytliga hudcellerna (epitelet) så att de utsöndrar signalsubstanser som aktiverar immunsystemet. I ett nytt projekt (VR-3R) studerar detta i syfte att hitta en metod som på ett effektivt sätt kan förutspå den allergiframkallande potensen hos olika ämnen och blandningar.

Utbildning

2016: Docent i Toxikologi, IMM, KI.

2006: PhD i miljömedicin, Karolinska Institutet. Avhandlingens titel: "Particularly Harmful Particles? - A study of airborne particles with a focus on genotoxicity and oxidative stress" 

2001: Magisterexamen i kemi (Karlstads universitet) 

Loading bibliometrics...