Skip to main content
Caroline Olsson

Caroline Olsson

Samordnare

Om mig

Caroline Olsson har arbetat på Karolinska Institutet sedan 2002 med lika villkor och breddad rekrytering. 2019 disputerade hon på KI SÖS med en avhandling som undersöker läkares specialistval kopplat till tidigare utbildningsmeriter, social bakgrund, genus och personlighetsfaktorer.

I arbetet med lika villkor arbetar Caroline Olsson förebyggande inom utbildning på grundnivå, avancerad nivå, forskarutbildningsnivå och forskning. Caroline Olsson föreläser både för studenter och anställda vid KI och på CKU:s pedagogiska kurser för klinikska handledare. I arbetet med breddad rekrytering är Caroline Olsson  samordnare av KIs åtgärder för en breddad rekrytering och ett breddad deltagande. Caroline Olsson sitter också i styrelsen för det nationella nätverket Include.

Forskningsbeskrivning

2019 disputerade Caroline med avhandlingen "Medical doctors' specialty choice - in relation to personality, cultural capital and social background". Bakgrunden till avhandlingen är att det både globalt och i Sverige är svårt att rekrytera läkare till vissa medicinska specialiteter, och detta har skapat ett behov av mer kunskap om hur läkare väljer specialitet. Det övergripande syftet med avhandlingen har varit att få en djupare kunskap om de processer som föregår läkares specialistval.

Avhandlingen innehåller fyra delstudier, de två första har en kvantitativ forskningsansats och de andra två har en kvalitativ ansats.

I den första delstudien användes ett mätinstrument och dess bakomliggande teori för att mäta personlighet, kallat Big Five Inventory (BFI). Av studien framkom att kirurgiska specialister hade högst medelvärde avseende Conscientiousness (noggrannhet, organisationsförmåga, uthållighet och målmedvetenhet) men lägst medelvärde avseende Agreeableness (godhjärtad, tillitsfull, hjälpsam), dessa resultat var signifikanta också när vi justerat för andra faktorer. Psykiatriker hade det högsta medelvärdet avseende Openness to experience (öppen för nya erfarenheter och intellektuell stimulans) men det var inte signifikant när man justerade för andra faktorer. Avseende Extraversion (social, aktiv, pratsam) och Neuroticism (emotionell instabilitet) fanns det inga signifikanta associationer med någon av specialiteterna.

I del studie II och III användes de teoretiska begreppen: fält, habitus och olika former av kapital som utvecklats av Pierre Bourdieu. Delstudie II visade att det inte fanns några samband mellan specialistval och social bakgrund, nedärvt utbildningskapital (föräldrarnas utbildningsnivå och yrke), eller förvärvat utbildningskapital (val av gymnasieprogram eller andra utbildningsmeriter). Däremot fann vi signifikanta samband mellan upplevd social status och medicinska specialiteter. Dessa samband var också signifikanta när vi justerade för andra faktorer. Det var 69 % av respondenterna som rankade kirurgiska specialiteter som att ha hög status, motsvarade siffra för geriatrik, psykiatri och laboratoriespecialiteter var 6-7%. Av kirurgerna var det 83 % som rankade kirurgiska specialiteter som att ha hög status.

Delstudie III vars resultat är baserat på innehållsanalys redovisades i två teman. Det första temat visar hur den sociala bakgrunden har betydelse i valet att bli läkare. Dessutom framkommer att läkarföräldrar överför kulturellt kapital till sina läkarbarn genom att ge dem kunskaper om uppdelningen i de olika specialiteterna. Det andra temat belyser betydelsen av privata och professionella kontakter med andra läkare som skapar karriärmöjligheter. Resultatet visar också på de investeringar i form av tid och arbetsinsatser man måste göra för att få tillgång till de kirurgiska specialiteterna, som präglas av en stark konkurrens.

I Delstudie IV redovisas resultaten i tre teman. Det första handlar om att känna sig inbjuden eller inte till specialiteten. Betydelsen av att känna sig sedd, välkommen och ges tillit av seniora läkare inverkar på specialistvalet. I det andra temat framkommer att den egenupplevda personligheten måste stämma överens med det val man gör. Att känna oro ses som en personlig egenskap och innebär att man inte anser att alla typer av sjukdomar, patientgrupper eller beslut på liv och död passar en, vilket innebär att vissa specialiteter inte känns attraktiva. Vidare framkommer att många personliga egenskaper, såsom att vara lugn, noggrann och kunna samarbeta och kommunicera, anses vara särskilt bra för vissa specialiteter. Av det tredje temat framkommer en önskan om att kunna bidra till specialiteten, till exempel genom att ges möjlighet att värna om vissa utsatta patientgrupper.

Sammantaget visar avhandlingen på att många aspekter samverkar i valet av specialitet. Att det är en lång och komplex process innebär att rekryteringen till olika specialiteter måste ske i flera led. Om man eftersträvar en blandning avseende social bakgrund bland medicinska specialister måste man arbeta med rekryteringen redan till läkarutbildningen. Under läkarutbildningen bör det ges tillfällen att möta olika specialister och ”talet” om de olika specialiteterna måste vara i positiva ordalag om den upplevda statusen ska kunna höjas för de specialiteter som anses ha låg status.

Utbildning

Medicine doktor, 2019, Karolinska Institutet, Institutionen för klinisk utbildning och forskning, Södersjukhuset.

Forskarutbildning, 2015-2019

Masterstudier, 2011-2013,  Utbildningssociologi, Uppsala universitet 

Filosofie kandidatexamen, 2002, (sociologi huvudämne, svenska, genusvetenskap), Stockholms universitet

Loading bibliometrics...