Buster Mannheimer

Om mig

Jag föddes 1973 i Göteborg. Jag utbildades vid Göteborgs Universitet och tog min läkarexamen 2001. Därefter flyttade jag till Stockholm och genomgick min specialistutbildning på Södersjukhuset och blev sedermera specialist i Internmedicin 2007 och i Endokrinologi och Diabetes 2010. Jag har sedan dess fortsatt att arbeta kliniskt på Södersjukhuset, som överläkare sedan 2016.

Jag försvarade min avhandling vid Karolinska Institutet 2009 och blev docent 2016. Sedan 2018 delar jag min kliniska tjänst med att ansvara för forskarutbildningen på Institutionen för klinisk forskning och utbildning, Södersjukhuset.

Forskningsbeskrivning

År 2009 försvarade jag min avhandling ”Drug-related problems with special emphasis on drug-drug interactions”. Avhandlingen fokuserar på farmakogenetiska, farmakokinetiska samt epidemiologiska aspekter på biverkningar i första hand relaterade till psykoaktiva läkemedel. Sedan disputationen har min forskning i huvudsak varit registerbaserad. Flera projekt har involverat det nationella läkemedelsregistret med hjälp av vilket vi undersökt förskrivningsmönster men också effekter på kliniska utfall.

Genom att kombinera det nationella läkemedelsregistret med Auricula och Journalia, register som innehåller information rörande patienter som behandlas med antikoagulantia, har vi etablerat en kohort med över 100 000 individer som behandlas med warfarin. Denna kohort utgör en unik möjlighet till ett slags storskalig epidemiologisk Therapeutic Drug Monitoring approach och att studera effekten av att kombinera olika läkemedel med warfarin. Hittills har vi publicerat data på effekten av insättning av karbamazepin samt amiodaron. Fyra av 5 warfariniserade patienter där behandling med karbamazepin initierades hamnade subterapeutiskt i INR under 3-5 veckor. För att kompensera för den ökade omsättningen uppjusterades warfarindosen sedermera med 49 %. Rörande amiodaron, en kraftfull hämmare av flera enzym som är viktiga för läkemedelsomsättning, kunde vi notera den omvända effekten med ett övergående supraterapeutiskt INR samt en kompensatorisk dossänkning under de närmast följande veckorna. Kunskapen är viktig för att minska risken för allvarliga blödningar eller tromboemboliska komplikationer till följd av en förändrad antikoagulation. Vi planerar framöver att titta på effekten av flera ytterligare läkemedel.

Ett annat projekt fokuserar på olika aspekter av hyponatremi. Vi har nyligen etablerat en kohort med över 14 000 individer som sjukhusvårdats p.g.a. hyponatremi. Genom en fall-kontroll design har vi studerat associationer mellan behandling med antidepressiva läkemedel och hyponatremiorsakad sjukhusinläggning. Resultaten indikerade ett starkt samband mellan behandling med Selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), venlafaxin och hyponatremiorsakad slutenvård vilken exklusivt kunde kopplas till nyinsatt behandling. Rörande patienter som drabbas av hyponatremi där man kan identifiera en nyinsatt behandling med SSRI bör denna följaktligen sättas ut. Däremot, i fall där behandlingen har pågått sedan en längre tid borde man möjligen låta behandlingen vara och istället leta andra orsaker. Projektet har stor potential. Ett framtida focus är att undersöka effekten av andra läkemedel för kliniskt betydande hyponatremi. Ett annat är att följa kohorten framåt över tid vilket blir intressant ur flera aspekter. Exempelvis planerar vi att jämföra mortaliteten mellan fall och kontroller.